Patienternas berättelser
En uppdatering från mitt förlopp genom Modickliniken.
Jag har för en vecka sedan avslutat 100 dagars antibiotikabehandling genom Modickliniken. Jag har kämpat med svåra ryggsmärtor under de senaste åren. Och jag har tränat och provat alla möjliga behandlingsformer. Till slut var jag så plågad av smärta att jag knappt kunde gå från min bil och de 10 metrarna in i mitt hus utan att hålla andan och ha så mycket värk inombords att jag nästan skrek av smärtan. Jag cyklade inte mer, jag rodde inte kajak, jag gick inte längre än absolut nödvändigt, jag kunde inte resa mig upp från en stol utan att det värkte och löpte som en syl i ländryggen. Jag förstod ingenting. Jag gjorde allt som det etablerade - och alternativa - systemet rådde mig. Jag har alltid sysslat mycket med sport och tänkte efterhand, att det måste vara något mentalt fel på mig eller så saknade jag bara rätt övningar.
Under ett läkarbesök, när var jag rasande och ledsen på grund av det tidigare nämnda, sa jag, att jag upplevde att hon inte tog mig på allvar och jag funderade på att byta läkare. Detta ledde till att jag fick en MR-undersökning - och nu gick det snabbt. När jag på utskriften såg ordet Modic-förändringar, tänkte jag; Sisse Fisker och min granne hade gått igenom förloppet på Modickliniken. CD på väg till kliniken - min man och jag på möte hos Hanne Albert och jag pep på vägen. Hanne sa nämligen att jag var riktigt hårt drabbad och att jag skulle vara en svår patient, eftersom jag inte ville inse att jag var sjuk och gärna ville bibehålla ett aktivt liv. Långsamt gick det upp för mig att jag var tvungen att ta det på allvar - bokstavligen talat; hemma på soffan i två månader med antibiotika, radio 24/7, sova, äta och tänka - "jag vill bli frisk och detta är det första budet som verkar ge mening. - Jag ger upp" Det har varit några tuffa månader, min man, vänner och omvärlden har alla fått "bära bördan" av mina klagomål längs vägen.
Nu är jag här - mycket bättre - jag kan resa mig upp från en stol utan smärtor, jag kan åka fem kilometer på min nya mormorscykel med högt styre och stötdämpande sadel, jag kan ta en liten promenad på en kilometer utan smärtor. Jag är mycket tacksam över att vara fri från den brännande och frätande smärtan som nästan höll på att knäcka mig totalt. Jag började långsamt gå tillbaka till jobbet igen och är nu friskanmäld. Fast jag har en madrass på jobbet som jag kan använda mig av när det blir nödvändigt.
Jag vill gärna säga en massa kloka saker, men jag håller mig till att berätta om min historia. Det är en lång väg kvar för mig - jag har fortfarande ont i ryggen - men jag är på väg.
Anette Ridder
Hurra för Modickliniken!!!
Jag opererades för diskutsprång två gånger, respektive 2001 och 2008, mycket framgångsrikt och har kunnat sköta mitt jobb utan alltför mycket besvär. Under hösten 2012 fick jag ett svårt återfall med starka smärtor i ländryggen och gradvis började förlamningen i vänster ben tillta. Denna kunde plötsligen "knäcka samman" utan förvarning.
"Diskutsprång igen", tänkte jag, men det förkastades totalt av två olika MR-undersökningar. Jag fortsatte hos Rikssjukhuset neurologiska öppenvård som gjorde en "nervledningstest". Denna konkluderade kraftigt minskad signal genom flera nerver till lårmuskeln. Och det förklarar ju förlamningen, men inte de svåra smärtorna i ländryggen. Rikssjukhusets bästa bud var "vänta och se" och kom tillbaka om sex månader.
Men som 66 år gammal är det ju sin sak att "vänta och se", särskilt när man har börjat att gå med kryckor och få morfin. Så intresset för vetenskapens mer exotiska teorier (läs: alternativa möjligheter) kom helt naturligt. Våren 2013 var absolut inte en fest och jag surfade runt på internet för att ta reda på om det fanns några andra synpunkter. Sjukgymnastik med strikta order om dagliga övningar, vattenbassäng och laser tror jag nog hade en positiv effekt.
I maj läste jag om Hanne Alberts forskning och behandling av så kallade Modic-förändringar. Jag ringde henne och hon tog telefonen mellan presskonferenser i London, men gav sig tid att berätta vad det hela handlade om. "Skicka mig din senaste MR-undersökning, sedan ringer dig", sa hon. Lördagen därefter - på kvällen - ringde hon mig med beskedet: "Jag förstår verkligen att du har svåra smärtor, du har allvarliga Modic-förändringar".
Den följande veckan satt jag (och min fru) på tåget till Odense. Vi hade under tiden förhört oss runt bland proffsen som tyckte att teorin om Modic-förändringar och i synnerhet behandlingen låg långt ute på "voodoo-skalan".
Hanne tillbringade tre timmar på att gå igenom min MR-undersökning och förklara teorin och behandlingen. Allt lät djupt logiskt - och helt utan biverkningar (bortsett från lite problem med magen). Det var bara att komma igång.
På den tiden kunde jag inte gå utan kryckor, sov inte på natten på grund av smärtor och tog en ganska hög dos av morfin varje dag. Vi satte upp ett mål åt mig. Om ett halvår skulle jag kunna cykla och promenera en timme om dagen. Och kanske skulle jag en dag också kunna stå på skidor igen.
I juli upphörde jag med allt smärtstillande, i augusti gick jag utan kryckor, i september kunde jag cykla och gå nästan normalt i upp till en timme åt gången och i oktober var jag på en flera dagars vandringsresa (i Jerusalem, där jag kom ihåg att tacka alla gudar inkl. Hanne för mitt nya liv :). Och i mars ska jag på skidsemester.
Kopior av Modickliniken kommer säkert skjuta upp som svampar ur jorden under de kommande åren - med ett helt naturligt ekonomiskt incitament. (I princip vem som helst som kan tyda en MR-undersökning, slår sig ned som Modic-behandlare och utfärdar recept för antibiotika). Originalet finns i Odense och på kliniken möter du forskare och entusiaster som har tillbringat 12 år på att förstå Modic och vars främsta incitamentet är en kram från sina patienter.
Claus Bruun
Kära Hanne
Jag tycker du ska veta vad som har hänt mig sedan du behandlade mig. Det måste ha varit fyra år sedan nu.
Min hänvändelse rörde sig om Modic-förändringar som framgick av MR-undersökningen.
Du behandlade mig och det gick super, men sedan dess har det skett ännu fler positiva förändringar, du ska känna till, och som du kanske kan använda i ditt resonemang / behandling.
Historien är egentligen avsedd för sjukdomsberättelserna, men här kommer den och du får gärna lägga ut den.
När jag vände mig till dig hade jag verkligen en dålig rygg. Sov max. 4 timmar per natt, hade flexjobb och var tvungen att ligga större delen av eftermiddagen för att gå till jobbet nästa dag. Jag hade många andra symtom som läkarna trodde berodde på div. degenerativa förändringar i ryggraden.
Jag hade känselstörningar i hårbotten och frisören fick klippa håret med silkesvantar. Jag tvättade alltid håret innan frisörbesöket för att jag inte skulle vara tvungen att uppleva smärta om hon råkade trycka fel med fingrarna.
Det andra problemet jag hade var att mina ben och fötter ständigt fick kramp. Jag fick ont i dem och ryggen. Jag kunde bara gå 200 meter innan det skedde något odefinierbart med benen, jag fick kramper, onormala känselrubbningar mm. Jag var tvungen att sluta promenera. Jag hade anfall där jag fick stickande smärtor i alla mina organ.
Dessa problem har lugnt och stilla upphört.
Det jag vill säga är, att kanske beroende av sjukdomslängden får man odefinierbara attacker i hela nervsystemet.
För idag är dessa symtom helt borta och jag är otroligt lycklig över att jag hittade dig.
Det jag också vill säga är, att du kanske får patienter som har odefinierbara symptom och det får du tvunget acceptera. Skiten gror i hela systemet.
Med vänliga hälsningar
Ulla
"Jag blev via nätet medveten om att det fanns något som kallades Modickliniken. Det var som att hitta ett ljus i mörkret. På den tiden var jag mycket plågad av smärta och hade på eget initiativ genomgått en undersökning på Mølholm. Där fick jag diagnosen Modic1. Jag var på den tiden inte i stånd att sköta mitt jobb, men kämpade varje dag för att hålla ihop min dag, vilket nästan var en omöjlig uppgift.
Jag kom i behandling december 2011 och hade redan från det första konsultationen en tro på att jag skulle bli frisk. På kliniken möts man i ögonhöjd av mycket kompetenta personer som vet vad de talar om. Jag fick i december och januari laserbehandling som nästan omgående reducerade mina smärtor. Samtidigt påbörjade jag en 3 månader lång penicillinkur. Det som var mycket viktigt för mig, var klinikens djupa kunskap om sjukdomen. Detta innebar att de kunde ge råd och vägledning om hur man skulle förhålla sig till sjukdomen, liksom att de på ett mycket ärligt och pålitligt sätt skapade en plan för det kommande året. Under året hade jag regelbunden kontakt med kliniken och hade aldrig problem med att få svar på mina frågor.
Nu är jag här, ca 1 år efter starten av min behandling, helt frisk igen och i stånd att sköta mitt jobb.
Hade jag inte kommit in till Modickliniken för behandling, hade jag idag varit sjukanmäld och skulle förmodligen bara kunnat se fram emot en förtidspension.
Jag kan därför endast rekommendera Modickliniken om man vill behandla Modic. Inga andra kan jämföras med deras expertis. "
En glad man på 54 år
"Jag fick ett diskutsprång i mitten 70-talet och det blev bara värre under de närmaste åren. 1978 opererades jag för ett stort diskutsprång utan effekt.
Under de nästa 34 åren försökte jag verkligen ALLT. Varje gång jag började belasta kroppen gick det galet. Att ha matgäster slutade med ett par dygn i sängen. Min man fick lösa städningen. Jag fick flexjobb på 20 timmar och mitt liv gick ut på att ta sig till jobbet, ligga i sängen, laga mat, äta, sova, arbeta igen nästa dag. Det slutade med att jag under 2011 inte klarade av att gå längre än 200 meter.
Jag hade slutat mitt flexjobb och irriterade mig på att min avgång skulle leda till handikapp.
Bad om MR-undersökning, fick den gjord, med det nedslående resultatet att det inte var något nytt på bilden. Man kunde inte göra något för mig. Jag var nära en depression.
Jag bad att få resultatet av skanningen och såg ett ord som jag aldrig tidigare hade fått höra. Modic-förändringar av typ 2. Googlade mig fram till att det finns en klinik i Odense. Iväg med mig.
Eftersom jag har sex andra nedslående diagnoser för ryggen, förväntade jag mig mycket lite. Om jag bara kunde öka mitt gångavstånd så var det OK.
100 dagar med antibiotika var en utmaning för magen, men det betydde ingenting om jag kunde börja gå igen. Laserbehandlingen gav mig hopp om att jag även kunde få mindre smärta.
Idag, 3/4 år efteråt, kan jag bara säga att jag känner att jag har upplevt ett litet mirakel.
Jag kan gå flera km., den hemska, hemska smärtan som orsakades av infektionen är borta.
Jag har fortfarande ont i ryggen, men det är ingenting jämfört med den tidigare smärtan.
Jag kan inte tillräckligt mycket rekommendera, att man får sin Modic behandlad. Man slipper inte bara smärtan. Långtidsperspektiven är skrämmande och det är inte hälsosamt att springa runt med en infektion i kroppen.
Så TACK för hjälpen, Hanne och Karen
Kärleksfulla hälsningar
Ulla Jørgensen"
Behandlingen på Modickliniken i Odense har definitivt hjälpt mig.
Efter 3½ år med kraftig ryggsmärta och fruktlösa försök att få hjälp av den egna läkaren, sjukhuset och kiropraktorer, hittade jag äntligen räddning hos Hanne Albert och specialistläkare Karen Flink Konstantin-Hansen på Modickliniken i Odense. MR-bilder av min ryggrad visade tydliga tecken på en riktigt dålig förändring av Modic typ 1 i flera av mina ryggkotor. Jag blev grundligt undersökt och undervisad i förståelsen av Modic-förändringar av Hanne och Karen. Därefter blev jag erbjuden en antibiotikabehandling och biostimulerande laserbehandling som jag genast accepterade. Idag, ett år efter behandlingen, är jag ca 90% smärtfri och tar inte någon form av smärtstillande medel.
Tack vare din ihärdiga forskning Hanne, kan många människor runt om i världen nu få rätt behandling för diskutsprång och Modic-förändringar.
Evigt tacksam J
Joe Davies
Hej Jag är en man på 47 år som brukar leva ett traditionellt aktivt liv. Vanligtvis är jag projektledare i ett stort danskt byggföretag. Är av normal kroppsbyggnad och vikt - och hade tills för några år sedan aldrig skadat mig. Efter en resa till Australien fick jag däremot i början av 2009 konstaterat ett diskutsprång på L5 / L6. Det diagnostiseras efter en MR-undersökning och jag behandlades därefter under en längre period dock utan kirurgi. Efter ca ett år var jag mer eller mindre tillbaka med full styrka, men sedan började jag på nytt att få smärtor i ryggen. De tilltog i styrka och efterhand invalidiserade de mig alltmer. Det var en annan slags smärta än den jag upplevde med mitt diskutsprång - det var nästan som om jag hade ont i skelettet / som om jag hade brutit något. Jag försökte med alla slags träningsövningar, men det var som att det bara blev värre av den behandlingstypen. Under perioden åt jag en del smärtstillande medicin som delvis hjälpte, men även ledde till att jag alltid var mycket trött. En efterföljande scanning hösten 2012 visade Modic-förändringar och en sjukgymnast på Mølholm frågade mig om jag hade hört talas om Modickliniken i Odense. Det hade jag inte. I början av 2013 fick jag kontakt med kliniken och själva behandlingen påbörjade jag den 1 april 2013. Hanne berättade vid den första konsultationen mycket rakt på sak om varför jag hade ont och hur behandlingen i Modickliniken skulle förlöpa totalt sett. Hon påpekade också att det inte var alla som kunde dra nytta av behandlingen, men sett i relation till mitt sjukdomsförlopp och det man kunde se av resultaten från den senaste MR-undersökningen, fanns det riktigt bra chanser att det skulle hjälpa mig. Den första veckan efter behandlingen påbörjades, fick jag tre laserbehandlingar och det hjälpte otroligt mycket. Samtidigt startade jag med penicillinkuren. De första 3-4 veckorna med penicillin var inte så trevliga att gå igenom - men jag började absolut på bättre för varje dag och det gjorde att jag kunde hålla ut. Det är nu drygt 4 veckor sedan jag avslutade 100 dagar på penicillin - och min smärta har reducerats till något som påminner om 10 procent av vad de var för fyra månader sedan. Under långa perioder känner jag absolut ingenting av smärtan längre. MYCKET IMPONERANDE RESULTAT !! Jag kan definitivt rekommendera andra att söka behandling hos Modickliniken om de har en sjukdom som liknar min, eller något som motsvarar den. Tack Hanne för mycket kompetent rådgivning och ett framgångsrikt resultat - jag är dig oändligt tacksam. Om någon vill kontakta mig kan det ske via Hanne.
Med vänliga hälsningar Helge O. Mikkelsen, Vejle
Jag har haft problem med ryggen i många år. Har bland annat opererats för diskutsprång i 2002. Blev i 2010 uppmärksammad av en specialistläkare på Mølholm och mina sjukgymnaster att jag skulle hålla ett öga på forskningen kring Modic-förändringar. Jag påbörjade antibiotikabehandling i oktober 2012. Fick även laserbehandling ibland. Inom några månader kunde jag märka en förändring, sov bättre och bättre utan att vakna upp under natten på grund av smärtor.
Jag är nu efter 10 månader befriad från de invalidiserande svåra smärtorna, sover på natten, kan gå långa promenader, deltar i varmvattenbassängträning - har i det hela taget blivit mycket mer social igen, eftersom smärtan inte längre bromsar mig. Jag har fortfarande ont i ryggen, men det är ingenting jämfört med före behandlingen.
Tack så mycket.
Vänliga hälsningar
Inga Jensen
Sidan uppdaterades senast den 20 10 2024
